Sommarminnen från en semester nere på Skånska Österlen 2011
Sparrisodling på Österlen
Sparris och sparrisodling har en lång tradition på Österlen. Redan Linné fann sparris ”söder om Simrishamn”. Den växte då vild på stränderna. Ända fram till mitten av 1950-talet fanns det kommersiella sparrisodlingar runt Skillinge. Den gången kunde man inte distribuera sparrisen färsk utan den konserverades hos Bongs Fabriker i Ystad och kvaliteten var så hög att man med framgång exporterade bl a till Frankrike.
Först 1997 tog sparrisodlingen fart igen då Österlen Sparris planterade det första fältet. Idag har företaget 6 hektars odling med beräknad skörd på 14 ton år 2007. I närheten av befintliga odlingar planteras nu ytterligare fält, som ska administreras av Österlen Sparris. Sammanlagda odlingsarealen i Sverige beräknas ligga på 40-50 ha, varav den mesta i mindre odlingar.
Sparrishistoria
Sparrisen (Asparagus officinalis L.) härstammar från stränderna och stäpperna kring östra Medelhavet. Därifrån har den sedan spritt sig till Nordafrika och Europa. Grekerna använde sparris som medicinalväxt, romarna såg den som en delikatess. De första skriftliga odlingsanvisningarna härstammar från Cato, år 175-150 före Kristus.
De stora europeiska folkvandringarna innebar en nedgång för sparriskulturen. Den odlade sparrisen överlevde i klosterträdgårdarna som medicinalväxt mot njur- och leverlidanden. Sparrisen beskrevs emellertid också som ”ren njutning” och odlingen spred sig under 1400- och 1500-talet till slottsträdgårdarna i Frankrike, Holland, Tyskland och andra länder. Men det var först under 1800-talets senare hälft, med konservindustrin och förbättrade transporter, som sparrisodlingen fick större omfattning. Nya världen
På 1800-talet utvecklades också en omfattande sparrisodling i de nya världsdelarna. Centrum för odlingen i USA blev Kalifornien, där den första sparrisen planterades på 1860-talet. Den årliga skörden där är nu 50 000 ton.
Den mesta färska sparrisen kommer från Peru och på våren från Spanien. Den största konserv- och frysproduktionen ligger i Peru och Kina.
I Europa är sparriskulturen idag mycket omfattande och helt inriktad på färskvara, ofta med försäljning direkt från gården. Tyskland med 17 000 hektar sparrisodling är avgjort störst men trots det mycket beroende av import, bl a från Ungern och Grekland.
Den svenska sparrisodlingen har sedan 1950-talet nästan utraderats, men är nu under återuppbyggnad främst i Skåne, på Gotland, längs kusterna samt i södra och mellersta Sverige. Närodlad försäljning är viktig men genom kylning och korta transporttider är det numera möjligt att även distribuera färsk sparris med bibehållen hög kvalitet.